Nytt jobb och slutbloggat för Ehrenberg

Jaha. För ett tag sedan blev det klart att jag ska bli stabschef hos Göran Hägglund. Jag började lite försiktigt redan i måndags. För hans och min egen skull innebär det att jag slutar blogga.

Det har varit ett trevligt projekt att blogga. Tack alla som läst. Jag tillhör inte de som kollat statistiken varje dag, men jag har väl snittat lite drygt 2000 unika besökare i veckan, vilka många återkommit flera gånger för att kolla uppdateringar.

Jag lämnar förstås mitt uppdrag för fullmäktigegruppen i Stockholms stad, vilket känns trist. Det är ett mycket bra gäng som jobbar för kristdemokraterna i staden, och jag har haft förmånen att ha distriktets och gruppens förtroende att företräda partiet. Det har inte varit självklart att fatta beslutet att gå vidare efter så kort tid.

Samtidigt är det förstås lätt att tacka ja till att bli stabschef åt en partiledare i regeringsställning. En mer dynamisk miljö och större utmaningar får man nog leta efter inom det politiska livet. Av det jag hunnit se av de som jobbar kring Göran lovar det gott för framtiden.

Men som sagt. Något mer bloggande av politisk karaktär blir det inte så länge jag är stabschef.

Sömnpillervarning

Jag gäspar stort. Nästa söndag ska Reinfeldt och Sahlin debattera i teve. Jag kan inte minnas när jag senast tyckte att en debatt mellan de två stora partiernas partiledare var intressant. Det är inte mellan dessa som de intressanta ideologiska skillnaderna finnns. Då blir det trist och förutsägbart.

Acceptera slöjan och se människan

En undersökning visar att de flesta svenskar har en positiv syn på invandrare. Det är ju väldigt positivt. Som vanligt är det dock det konfliktfyllda som lyfts fram, exempelvis att en del svenskar verkar ha svårt för kvinnor som bär slöja.

Det är så klart lite svårt att veta exakt vad de som besvarat frågan om slöja ska förbjudas egentligen avser. Tänker de på en slöja som täcker håret, eller på de som bara har ett litet titthål?

Självklart ska det inte vara förbjudet att bära slöja. Inte i skolor och inte på arbetsplatsen. I det senare fallet i alla fall inte så länge som man ser ansiktet på kvinnan, vilket ju faktiskt är i nästan 100 procent av fallen. De heltäckande varianterna är ju tack och lov ett sällsynt inslag.

Vi måste lära oss att acceptera slöjan och se människan bakom. Det är lätt att man glömmer bort att det finns en person bakom en religiös symbol. Så länge man inte kan acceptera slöjan skjuter man bort människor och säger nej till möjligheten att hitta en dialog. Många drar felaktigt slutsatsen att man inte kan vara integrerad och bära slöja på en och samma gång. Det är naturligtvis en missuppfattning. Att vara integrerad handlar om andra saker. Som att lära sig språket. Hitta ett jobb. Bli en del av sitt närsamhälle. Bli accepterad för den man är.

Det är lätt att glömma bort...

Och medan ett antal svenskar funderar på möjligheten att förbjuda slöja, funderar man i en inte helt annan del av världen på att tillåta den.

Vackert och oroande från Burma

Spänningen stiger i Burma. Militärjuntan verkar inte ha för avsikt att stillatigande se på när protesterna mot regimen växer sig allt starkare. Det är tragiskt, så länge det inte leder till att regimen faller.

Burma är en isolerad stat. Diktaturen har mest kontakt med andra diktaturer, så som Kina. Det bäddar inte för att internationellt tryck ska ha någon större effekt. Däremot har tryck mot exempelvis Kina för att de inte ska ge regimen sitt aktiva stöd en möjlig effekt. På sätt och vis aktualiserar det som händer i Burma återigen diskussionen om mänskliga rättigheter i förhållande till OS i Kina. Kinas agerande som regional stormakt är uppenbarligen inte betydelselöst.

Jag skrev häromdagen att detta är sanningens minut för de som normalt anbefaller religionen att hålla sig borta från samhällsdebatten. Jag noterar att svenska tidningar, också libarala och socialistiska sådana, applåderat munkarnas initiativ.

Själv blir jag grymt imponerad när jag ser det här bildspelet. Människor som väljer fredliga protestmedel när de står inför en militärjunta. Det blir inte vackrare än så.

När nu juntan tar till våld och demokratiaktivister förs till fängelset är dock utländsk representation på plats oerhört viktig. Jag kan bara hoppas att EU:s ambassader är på tårna och försöker sätta fokus på vad som händer med människor som förs till fängelserna och protesterar mot våld mot civila demonstranter.

Oppositionsledaren Suu Kyi är en av de som förts till fängelset. Hon är en av världens mest kända demokrater. En förebild för många både inom och utom landets gränser. Hon är en av de som fått ta emot Nobels fredspris, bland en rad andra utmärkelser. Att hon är internationellt känd och uppmärksammad är ett skydd i sig. Man får bara hoppas att det skyddet är tillräckligt. Men det visar också att internationella utmärkelser, kanske framför allt Nobels fredspris, är ett bra och allt för lite utnyttjat instrument för att stärka demokratirörelsen i länder där ofrihet och förtryck råder.

Dags för staten att använda sitt inflytande i Telia

Telia Sonera har beslutat sig för att lägga all fysisk infrastruktur i ett separat dotterbolag. Detta efter kritik mot att Telia Sonera favoriserar sina egna verksamheter framför de konkurrenter som hyr in sig på teleledningar och bredbandsnät.

Jag vet inte om ett separat bolag inom Telia Sonerakoncernen känns särskilt fräscht. Jag är böjd att hålla med de kritiker som menar att man borde göra som med Banverket, och lägga infrastrukturen i ett helt fristående bolag och sedan låta operatörerna köpa utrymmet. Förtroendet mellan Telia och övriga operatörer är säkert inte på topp, med eller utan en ny bolagsform.

Man kan inte blunda för att Telia Sonera utan framtida svenska statliga intressen
ändå bygger sin framgång på ett tidigare statligt monopol. Så länge staten är storägare kan man ju åtgärda det misstag som begicks när man inte delade på verksamheterna när Televerket bolagiserades.

Moget i riksdagshuset

Det pågår ett plakatkrig i riksdagshuset. En socialdemokratisk och en kristdemokratisk tjänsteman är inblandade.

Oavsett nivån får man väl ändå konstatera att den kristdemokratiska tjänstemannen verkar ha mer humor och självdistans än den knipmagade socialdemokraten.

Jag har tidigare haft en del synpunkter på socialdemokraternas självbild. I det här fallet verkar den ha fått fysiska uttryck. Kanske avslöjande för vissa socialdemokraters demokratisyn. Och nej, budskapet att politiska motståndare gör dem sjuka i kombination med en sjuk smiley, är inte humor, det är brist på självinsikt...

Rätten att få åka taxi

Erkänn nu. Det är lite coolt att åka taxi för 77 000 kronor på nio månader.

I sak tycker jag faktiskt att Sven-Erik Östberg, som står för taxinotan ovan, har all rätt i världen att åka så mycket taxi som han tycker att han behöver. Hur konstigt det än kan låta för den som utför sitt arbete på en och samma plats dag efter dag, så är det inte så konstigt om den som flänger land och rike runt för att göra sitt jobb kommer upp i höga reskostnader. Också med taxi. (För hela Ekots lista över taxikostnader, klicka här.)

Jag tror att folk i allmänhet har svårt att föreställa sig hur vardagen kan se ut för en riksdagsledamot, en minister, ett landstingsråd eller kommunalråd som försöker göra ett bra jobb. Det är många som vill träffa dem och framföra sina synpunkter och sina förslag. Det är många möten som ska hinnas med, både på och utanför den lista av möten som man så att säga måste gå på för att göra sitt jobb. I realiteten handlar det ju om huruvida medborgarna ska få träffa sina företrädare och hur ofta.

För en toppolitiker står då valet mellan att åka på billigaste sätt och säga nej till medborgare och organisationer som vill träffas, eller att ta det mest tidseffektiva resmedlet och klämma in några möten till. De som fick möjlighet att träffa politikern, framföra sina åsikter och förslag är säkert tacksamma och tänker mindre på taxikvittot på 250 spänn som ligger i riksdagsledamotens plånbok i väntan på att redovisas. För medborgarna kanske det ändå är bättre i längden om politiker träffar dem än att de väljer att ha mottagning på sitt rum i riksdagen eller kommunhuset. Kontaktytan skulle onekligen minska ordentligt...
Eller alternativt, politikernas familjer skulle se dem betydligt mindre...

Sven-Erik Östberg försöker tappert förklara att han har rätt att åka taxi. Hans problem är att han låter så von oben när han försöker. Och att en hårt prövad allmänhet har svårt att föreställa sig hur mycket man måste sitta i en taxi för att komma upp i 77 000 spänn.

Munkar och nunnor i den politiska hetluften

Jaha. Det här är väl sanningens minut för alla som tycker att religion och religiösa företrädare ska hålla sig borta från samhällsdebatten. Är det bra eller dåligt att det nu är munkar och nunnor som står i första ledet i protesterna mot militärjuntan i Burma?

Någon kanske kan förklara varför det är sämre än att juntan får fortsätta arbeta ostört...

Uppmärksamma alternativen till bil

Stockholm deltar inte i bilfria dagen. Det tycker jag är trist. Att ägna en dag åt att uppmärksamma kollektivtrafik och möjligheten till att cykla är väl utmärkt. Om man gör det på ett positivt sätt.

Däremot är jag inte helt säker på att miljöpartiets alternativ till deltagande i bilfria dagen är så attraktivt. Att stänga av tungt trafikerade gator för en dag skapar nog mer irritation än förståelse för att det går att ta sig fram med andra medel än bil.

Själv ska jag erkänna att jag den bilfria dagen körde förbi några kampanjande miljöpartister i min etanoldrivna Ford. För att jag denna dag behövde köra bil. Inte för att provocera. Jag lovar...

Schoris poäng har säkert svårt att nå fram

Nu ger sig Pierre Schori in i debatten om Vilks Muhammedhund. Och är kritisk. Skönt att höra ännu en sådan röst, i den allt annat överskuggande diskussionen om att allt är tillåtet att säga och publicera.

Han skriver bland annat:

Nu förväntas vi ställa upp för en svensk konstnär i Sverige som har avbildat islams främsta symbol i form av ett djur.

Och han påpekar också att den här typen av inlägg inte främjar debatten om yttrandefrihet bland dem som inte förstår eller lever med yttrandefrihet. Men man får väl anta att Schoris poäng har svårt att nå fram.

Tidigare inlägg av mig i den här frågan kan bland annat läsas här och här och här.

En ersättningsplan för Bromma flygplats saknas

Stockholm får behålla sin cityflygplats. Bromma blir kvar i 30 år till, enligt ett nytt avtal. Jag tillhör skeptikerna till Bromma. Det verkar ju inte jätteklokt att ha en flygplats mitt i ett bostadsområde. Och jag tycker själv de gånger jag flugit från Bromma istället för Arlanda att det tar ungefär lika lång tid att ta sig dit, i alla fall jämfört med en resa med Arlanda Express. Skillnaden är förstås Arlandas lynnighet när det gäller incheckningstiden. Köerna är alltid betydligt kortare på Bromma, vilket förstås spelar en viss roll för den som ofta flyger.

Hur som helst. Stockholm behöver så vitt jag förstår två flygplatser. Och så länge som ansvariga politiker inte orkar titta efter ett alternativ så blir det naturligtvis så att Bromma får vara kvar. Så frågan är om det nu genast börjas med en ersättningsplan? Typ att bygga en Skavsta express och göra Nyköpings flygplats betydligt närmare? Jag tvivlar...

De grupper som vill ha bort Bromma är förstås besvikna, och påpekar att dagens beslut kommer som en blixt från klar himmel. Jag förstår att de känner så. Den offentliga debatten om Brommas framtid har den här gången varit stendöd i jämförelse med hur det varit tidigare år.

Alla klagar i alla fall inte...

Föreningen för enskilda vägar är i alla fall glada över regeringens budget. Ett ljus i tunneln för regeringen efter två dagars klagosång från höger och vänster... :-)

Hörde exempelvis kulturradion i morse, där stackars kulturministern fick frågor om varför regeringens satsning på kultur för unga inte är större och varför den inte omfattar alla barn yngre än högstadieålder. Den som får vill ha mer, eller hur är det man brukar säga...

Äntligen är de klara

Så har regeringen bestämt sig för hur en avskaffad fastighetsskatt ska se ut. Ja, ni hör. Det låter knäppt.

Kristdemokraterna hade ett rakt och enkelt förslag. Bort med skatten, inför en låg kommunal avgift för att betala kommunernas kostnader och höj reavinsskatten, så att folk kan betala skatt när de har pengar i plånboken.

Men det var tydligen för enkelt för moderaterna och Skatteverket. Trist.

Nu blir trots allt regeringens förslag en förbättring för alla, även om villaägarna är sura för att regeringen inte nådde ända fram i den interna förhandlingen.

Skaffa en mac

Allt fler oroar sig för maskar och larver och ormar och virus i sina PC-datorer. Datorsäkerhet är en miljardindustri.

En annan idé är ju i alla fall än så länge att gå över till Appel och en mac. Det går knappt att få tag i ett virusprogram för en mac, eftersom det inte behövs. Jag gick över till mac 1999 och har aldrig någonsin haft problem med virus, inte ens blivit varnad av det virusprogram som jag trots allt hela tiden haft installerat.

Och, som jag alltid har hävdat är huvudanledningen till att äga en mac: den är ju helt enkelt snyggast...

SvD vet vad yttrande- och tryckfrihet innebär

SvD förklarar på ett bra sätt varför det är både rätt och okej av en tidning att inte publicera Lars Vilks Muhammedhund och judesugga. De som tolkat yttrande- och tryckfriheten som rätten att få allt som finns tryckt i en tidning kan ju tänka ett varv till.

Däremot är det ju inget som hindrar Lars Vilks och andra att starta en egen tidning och publicera sina alster...

Som jag skrev tidigare så har debatten om Vilks hund landat helt fel. Inte stärker han heller sina kort i mina ögon genom att delta i ett möte med organisationen Ex-muslimer. I alla fall inte som en företrädare för den som vill testa yttrandefrihetens gränser, som han själv hävdat. Nu förvandlar han istället sig själv och sina bilder till ett yttryck för motståndet mot en religiös uppfattning som sådan.

I dagens SvD finns också en debattartikel av Per Bauhn som argumenterar för att religiösa tabun får kränkas. Självklart. Det är dock inte samma sak som att de ska kränkas. Eller att man inte får kritisera den som väljer att kränka. Som jag tidigare skrivit: ingen har hittills lyckats förklara för mig vilket syfte som finns med att rita och publicera Muhammed som hund. Om det nu finns något annat syfte än att vara oförskämd mot en hel grupp.

Uppmärksammas bör ju också de muslimer som anser att dödshoten mot Vilks är uppåt väggarna fel.

Oro för höjt SL-pris

Ser i Stockholm City att tjänstemannaförslaget att höja priset på SL-kortet får kritik. Inget annat att vänta, och som kollektivtrafikälskande kristdemokrat oroar jag mig förstås för att höjda biljettpriser minskar viljan att åka kollektivt och ökar bilresandet.

Kan dock inte låta bli att notera att de som i dagens helsidesreportage i City klagar mest är studenter. Som efter ett kristdemokratiskt förslag för första gången fått studentrabatt! En politisk innovation som tydligen glömdes bort lika fort som den såg dagens ljus...

Sura 7Eleven

Kom igår hem från en längre utlandsresa. Poppade förbi nya 7Eleven som öppnat vid ankomsthallen och upptäcker att ockerföretaget tar 22 spänn för en Cola. Till råga på allt har de inte Pepsi Max. Vilket mörker...

Å andra sidan upptäcker jag att de säljer Ben&Jerryglass i kulor bakom disk. En innovation! Nu väntar jag bara på att den ska landa på Gullmarsplan också...

Heaven and hell i välfärdsgettot.

Klubbsammanslagningar kan ju vara bra på sitt sätt...

Det låter helt osannlikt, men jag ska faktiskt skriva om fotboll, för andra gången på kort tid...

Tre göteborgsklubbar har som bekant diskuterat att slå sina påsar ihop. Det har de nu slutat med, efter massiv kritik från supportrar.

Jag kan dock inte låta bli att undra över det där med trycket från supportrarna. Det känns som att klubbarna var snabba med att komma fram till vad som var supportrarnas mening. Och att det baserades på de som gav sig ut för att demonstrera. Är inte det ett typexempel på när beslutsfattare riskerar att lyssna på en högljudd minoritet istället för att försöka lyssna in vilka funderingar som finns i den mer osäkra och tysta majoriteten?

Visst är det så att supportrar som använder mycket av sin tid till att följa och älska sina lag blir tokiga när deras älskade klubb hotar att upphöra. Å andra sidan, är det inte så att klubbsammanslagningar kan vara rätt så lyckade? Är det verkligen rimligt att en så stor stad som Göteborg har flera lag som inte klarar av att slåss i högsta divisionen, medan Stockholm stoltserar med flera stycken i Allsvenskan?

Kanske något att tänka lite mer på för göteborgarna...

Sossarna är ju bara för roliga

Socialdemokraterna är ju bara helt obetalbara ibland. Nu hotar de att hoppa av försvarsberedningen, för att det inte vill att den ska vara en allmän diskussionsklubb. Genast ställer man sig ju då frågan vad den var under den socialdemokratiska regeringen. En allmän diskussionsklubb, är det nog relativt många av oss som tycker.

Regeringen har försvarsberedningen för att diskutera försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Den ska lämna underlag till regeringen inför politiska beslut. Sen kan regeringen både lyssna och strunta i rekommendationer och inspel från beredningen.

Det roliga i sammanhanget är väl att ett liknande hot från moderaterna under socialdemokratiskt regeringsinnehav knappast setts som seriöst i förhållande till målet att försöka nå konsensus kring säkerhetspolitiken. Lika oseriöst som det varit tidigare att hota med avhopp från försvarsberedningen, lika oseriöst är det i dag.

Ibland är det bara för tydligt att det gör ont ända in i själen på socialdemokraterna att de inte sitter vid regeringsmakten.

Normerande reklamförbud

Ser att det ställs krav på att förbjuda internetreklam för barn. Ett sådant förbud finns redan för teve och radio. Ett sådant förbud kommer naturligtvis att vara oerhört lätt att kringgå. Webbsajter är ju inte direkt beroende av att stå i Sverige, om man säger så.

Å andra sidan kan man väl tänka sig att de sajter som drivs seriöst från Sverige, kommer att följa en sådan lag. Och det är ju bra i sig. Att det finns de som kommer att bryta eller kringgå en lag är ju i sig inget argument för att inte införa lagen. Lagar har ju en normerande och markerande funktion, lika mycket som funktionen att få folk inför domstol...

Och i mitten kläms miljoner muslimer

Så har historien om Lars Vilks rondellhund nått nya höjder. Idioter, oklart vilka och om det är en eller tio tusen eller en miljon människor som står bakom, har satt ett pris på Vilks huvud.

Islams kritiker och islams extremister spelar varandra i händerna. Ibland undrar man om de inte möts på ett skumt fik med jämna mellanrum för att göra upp om strategin. Den som vill utmåla väst som ett hot att samlas kring, får samma effekt som den som vill utmåla islam som extremism. I mitten kläms alla muslimer som i sak tycker att yttrandefrihet är bra, kanske tycker de att det är helt okej att kräva lite mer respekt för människors tro, men som tycker att mordhot är helt förskräckligt.

Efter mordhot och prispengar går det inte längre att diskutera något annat än försvaret av yttrandefriheten. Ingenting om yttrandefrihetens ansvar och förväntan att den används med respekt för andra får plats. Det är tragiskt men logiskt. Publicisterna får något att tala om offentligt.

Lika spännande verkar rättsväsendets perspektiv vara. "Jo, men vi jobbar på här i Stockholm. Personskydd i Örebro och Värmland? Nä, det är inte vår grej vet ni..." Frågan är om länspolismyndigheterna känner sig helt bekväma inför möjligheten att en person tas av daga som ett lamm av ett internationellt terrornätverk...
Ibland är Sverige ett väldigt konstigt land...

Lika konstigt som att företrädare för den svenska regeringen inte verkar ha en åsikt. Det kan väl inte betraktas som enbart en polisiär fråga när svenskar och Sverige kastar sig in i en internationell debatt av bibliska dimensioner?

Bra förslag riskerar bakslag på grund av finansieringen

Jag vet inte. Är det någon som tycker att dagens sjukförsäkringssystem fungerar? Att människor som blivit långtidssjukskrivna i socialdemokraternas version av sjukförsäkringen fick hjälp att komma tillbaka i arbete? Jag tvivlar.

Vi har nio miljoner invånare i Sverige. Två miljoner borde väl vara barn och studenter. Mellan en och två ålderspensionärer. Och så har vi 550000 förtidspensionerade.

Regeringens nya förslag till regler i sjukförsäkringen är uppenbart skapade för att hjälpa människor att komma tillbaka i arbete. Första tiden ökar kraven på arbetsgivaren att hitta ett arbete på arbetsplatsen som den som är sjukskriven kan klara av. Därefter ökar kraven på den sjukskrivne att acceptera att byta arbetsplats, kanske yrke och arbetsidentitet. Det är ju i sak inte dåligt. Det är faktiskt väldigt bra.

Vi verkar i Sverige ha en attityd till vårt arbete där vår identitet är nära förknippad med vårt yrke. Det avspeglar sig också i debatten kring arbetslöshetsförsäkringen. Är man målare ska man fortsätta vara målare, oavsett om det finns arbete som målare. Det ar ju inte otroligt att samma attityd gäller för den som är sjukskriven. Man ska tillbaka till samma arbete, på samma arbetsplats, och det är arbetsgivaren som ska se till att det fungerar.

Jag tycker att arbetgiveriet ar en social relation. Arbetsgivaren har ett socialt ansvar som går utöver att ge en människa arbetsuppgifter och lön. Men sociala relationer är ju inte alltid livslånga. Att vara arbetsgivare innebär inte samma ansvar som ett föräldraskap. Om en arbetsgivare inte har arbetsuppgifter som fungerar, är det kanske inte så konstigt om relationen ska brytas. Därmed inte sagt att arbetstagaren ska kastas ut i arbetslöshet. Men det kan ju finnas arbetsuppgifter på en annan arbetsplats som fungerar. Jag kan inte tolka regeringens förslag på något annat sätt än att det är detta som är målet.

Regeringen satsar också miljarder på att den som är sjuk för en arbetsuppgift ska rehabiliteras så att man kan klara av någon typ av arbete. Samtidigt betalas reformen genom en sänkning av sjukersättningen för den som är sjuk en längre tid. I och för sig borde väl det nya systemet innebära att ett antal personer som i dag blir förtidspensionerade istället fortsätter att vara sjukskrivna, och därmed får en högre ersättning. Likadant får man hoppas att ett antal personer kommer i arbete och därmed höjer sin inkomst betydligt jämfört med att vara förtidspensionär. Regeringen vill ju också belöna den som går från att vara förtidspensionär till arbete genom att låta personen behålla delar av pensionen under en tidsperiod.

Men det lär inte förta kritiken mot att den som är sjukskriven längre tid i ersättningssystemet får sänkt ersättning. Problemet blir kanske inte så praktiskt som pedagogiskt. Regeringen riskerar ju att människor kommer ihåg detta med ersättningen och inte noterar om och när antalet sjukskrivna minskar.
Det absurda blir då att socialdemokraterna tar politiska poäng på ett område där de totalt misslyckades medan de var vid makten...

Är inte familjen då ett barnfängelse?

Marita Ulvskog har inte lagt av sig. Nu tycker hon att konfessionella friskolor är "barnfängelser". Antar att det betyder att också familjen är ett barnfängelse i Ulvskogs ögon. En sfär som Ulvskog och socialismen inte kan kontrollera. Ett fängelse från vilket barn måste befrias.

Det är så uppenbart att Ulvskog och hennes kamrater drivs av ett ideologiskt hat mot allt som är privat. Inklusive privatlivet och människors värderingar. Då blir friskolor farliga. När föräldrar får ytterligare ett verktyg att påverka sina barns utveckling och uppfostran.

Vi som är för friskolor förnekar inte deras möjliga påverkan på barnen. Det är klart att en kristen friskola som erbjuder morgonbön och extraklasser i kristen etik eller bibelkunskap har en annan påverkan på barnen än en kommunal skola har. Men det är faktiskt varken farligt eller märkligt. Det märkliga är att friskolekritikerna förnekar att en offentlig skola har samma typ av påverkan på barnens föreställningsvärld som en friskola har. Men från helt andra utgångspunkter, de utgångspunkter som Ulvskog vill bestämma över.

Friskolor ska självklart styras av lagar och förordningar. De ska ge en utbildning grundad på vetenskap och pedagogik. Men det hindrar inte att skolväsendet har en mångfald som kompletterar det som är lika för alla med sådant som är olikt från skola till skola. Exempelvis en värdegrund som föräldrar eller ungdomar valt, för att de tror att det ger ett extra värde till undervisningen.

Dessvärre har Ulvskog på senare år fått sällskap av folkpartiet i sin kritik av religiösa friskolor. Det är tragiskt. Inte särskilt liberalt, men väl ett utslag av folkpartisternas övertygelse att deras egen politik är ett resultat av vetenskap och förnuft. Till skillnad från oss andra...

När nollningen spårar ur

Problem med vilda nollningsfester har uppmärksammats de senaste dagarna, efter att ett antal unga personer har fått tas om hand med höga alkoholhalter i blodet. En del ropar på hårdare tag, medan andra vill förebygga.

Jag är lite allergisk mot att allt går att bota och behandla bort. Det ska inte behövas år av samtal och förberedelser för att elever som anordnar nollningarna ska förstå att man inte hetsar folk till alkoholförgiftning eller att man driver folk till förnedring. Det handlar om sunt förnuft. Problemet är att de som ordnar urspårade fester med största sannolikhet har haft för avsikt att det ska bli hårt och förnedrande.

Frågan är varför skolorna inte tar kontroll över nollningarna, genom att vara med och arrangera dem. Då finns inte utrymme för det extrema och man kanske kan undvika att en del elever känner sig tvingade att delta på fylleslag.

Att tvångsförflytta elever är kanske just i det här fallet inte bästa lösningen. Det handlar ju inte om systematisk mobbning, utan om extremt dåligt omdöme vid ett enskilt tillfälle. Det är säkert bättre att samverka istället för att motverka. Jag tror att extremerna uppstår när skolorna tror att det går att undvika nollningar genom att säga nej till att arrangera dem. Då arrangeras de spontant istället, med utrymme för de som saknar omdöme.

När jag gick på gymnasiet var jag själv med och annordnade nollningen. Det skedde i samarbete med skolledningen. Det är dock oerhört svårt att undvika att det finns enskilda elever som känner sig pressade eller kränkta, vilket kanske kan förklara att vissa skolledare är tveksamma. Men alternativet med urspårade aktiviteter verkar inte särskilt bra det heller...

Dagens kritik mot stadsdelens äldreomsorg

I dag har Radio Stockholm uppmärksammat en organisationsförändring vid äldreboenden i Enskede-Årsta-Vantör, där jag är ordförande. Tre sjuksköterskor har blivit en sjuksköterska och två undersköterskor/vårdbiträden. Har efter bästa förmåga försökt förklara att det inte behöver betyda att omsorgen blir sämre. Vilket inte är en pedagogiskt lätt uppgift, eftersom det kan vara svårt att förstå hur två personer med lägre utbildningsnivå kan vara lika bra som två personer med högre utbildningsnivå.

I sak är det så att sjuksköterskor gjort arbetsuppgifter som man inte behöver vara sjuksköterska för att göra. Så istället anställs undersköterskor eller vårdbiträden, som med sin utbildning har möjlighet att göra samma arbetsuppgifter. Tanken är att det ska leda till att man använder de ekonomiska resurserna rätt. Om man sänker kostnaderna på natten finns det utrymme till mer resurser på dagen. Och vice versa om det är så behovet ser ut.

Vid sådana här diskussioner blir jag alltid rädd att den som lyssnar eller argumenterar ska glömma bort att undersköterskor och vårdbiträden har sin specifika kompetens och viktiga arbetsuppgifter för att omsorg och vård ska fungera.

I sak är jag öppen för att det kan vara för lite bemanning till att börja med. Tre personer kan ju vara både lite och mycket, beroende på hur behovet ser ut. Men de som jobbar ska naturligtvis ha utbildning och lön efter de arbetsuppgifter som finns.

Har i dag fått samtal från landstinget som är oroliga för att en lägre sjukvårdskompetens på boendena ska leda till att landstinget får ta ett större ansvar. Så ska det naturligtvis inte vara. Får kolla upp att det inte blir så när jag i kväll träffar äldreomsorgschefen i stadsdelen.

Rätten att få säga ja till sex

Debatten om kvinnors utsatthet, våltäkter och våld mot kvinnor är ständigt pågående. Det är fler än jag som verkar ha reflekterat över det faktum att man aldrig kommer att komma någonstans i strävan efter kvinnofrid, så länge som debatten om sex och samlevnad aldrig går till botten med inställningen att alla ska vara villiga, dygnet runt, årets alla dagar.

Madeleine Leijonhufvud skriver på dagens Brännpunkt att det borde vara så att den som vill ha sex med någon uttryckligen måste fråga om det är okej. Nu kommer det naturligtvis att avvisas som moralistiskt och knäppt, men i grunden är det ju en förstärkning av kvinnans rätt till sin egen kropp och sexualitet. Det handlar om rätten att få säga ett aktivt ja till sex, inte bara rätten att få säga nej. Och det är faktiskt en ganska stor skillnad.

Och som Leijonhufvud också påpekar. En sådan lagstiftning skulle flytta fokus till den aktuella kvällen då de eventuella brottet utfördes, inte till kvinnans tidigare sexuella erfarenheter, hur flirtig eller villig hon kan tänkas ha uppfattats vara. Är inte det bra?

Väloljat pr-maskineri

Det är ju bara att bli imponerad av folkpartiets pr-maskineri. Om inte folkpartiet lyfter i opinionsmätningarna efter den här kongressen, kan alla strateger packa ihop och gå hem. De är i så fall uppenbart onödiga.

För folkpartiets kongress har varit välregisserad, och medierna har hakat på. Stora och trevliga personporträtt av den nye och tydlige partiledaren, presentation av miljardsatsningar på skolan, ett ständigt tal om tydlighet, Björklund hyllas av kommentatorerna som en möjlig konkurrent till Reinfeldt om borgerlighetens ledartröja och han talar om att hålla ihop alliansen och ger sig på sosseriet... Så där kan man hålla på och räkna upp medieframgångarna. Och det bara på ett par dagar. Partiledningen lyckades till och med stoppa radikalerna på det arbetsrättsliga området och koka ned förändringskraven till en oskyldig modifiering av redan gällande LAS-regler.

Noteras kan dock det lite plumpa beslutet att säga nej till avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Inte direkt ett frieri till frisinnet. Å andra sidan ser jag bara en tidning som orkat tycka att det är en fråga av vikt, så det går kanske obemärkt förbi de större delarna av väljarkåren.

Blir folkpartiet mer resonabelt i familjepolitiken?

Håller folkpartiet att svänga och bli resonabla i familjepolitiska frågor? Intressant nog talade Björklund här om dagen i en teveintervju om den skadliga borgerliga kannibalismen. Ändå verkar det som att han och partiet funderar på att närma sig kristdemokraterna. Det blev nej till tvångsdelning av föräldraförsäkringen och partiet presenterade en rad förslag som är fullt rimliga. Exempelvis att den tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn ska kunna gå att använda mer flexibelt.

Jag har dock svårt att tro att folkpartiet kommer att avstå från statsstyrningen av familjelivet särskilt länge. Det ligger liksom inte för partiet... Eller är det så att vi redan i vårbudgeten kan komma att se en höjning eller borttagning av den löjliga 3000-kronorsgränsen för det kommunala vårdnadsbidraget?

Såg att Björklund öppnar för färre borgerliga partier. Det vore välkommet. Det är bara för Björklund och de andra liberala partierna att slå sig ihop, så är saken biff.

Jag hoppas att kritikerna mot Vårdval Stockholm har fel

Vännerna på landstinget får ursäkta. Men jag blir faktiskt förbannad. Vårdval Stockholm är en reform som ska få fler privata vårdgivare och större valfrihet för patienterna. Det är ju utmärkt.

Men i det system som nu utformats för att betala den vårdcentral som tar emot en patient, har den nuvarande extraersättning som gått till mottagningar i socioekonomiskt svaga områden tagits bort, och ersatts av en extrapeng för äldre och en peng för den som behöver anlita en tolk. Det verkar inte som att någon av de som i dag bedriver sjukvård i Stockholms förorter tror att den nya ersättningen kommer att ge lika mycket pengar som i dag.

På detta reagerade jag redan förra veckan. (Inslag i ABC kan ses här och pressmeddelande här.)

Jag har ännu inte hört en enda landstingspolitiker förklara hur de nu kritiska vårdcentralerna tänkt fel. Istället har majoriteten ägnat sin tid åt att förklara att det inte finns några utsatta områden. Jag antar dock att de tycker att det kan finnas utsatta individer.

Jag förstår att det föreslagna systemet är ämnat att skapa effektivitet. Om du tar emot många patienter premieras du. Det är väl just det som läkarna i förorterna tror kan bli ett problem. Alla som anlitar vården har inte en tolk med sig, som får upp ersättningen för den extratid som det innebär att tala genom tolk, alternativt försöka kommunicera med någon som inte kan språket så bra. Det verkar inte helt orimligt att de kritiska läkarna har en poäng i att det kan finnas fler patienter i vissa områden som kräver mer tid för sina läkarbesök, än andra.

I värsta fall betyder det nya systemet att en patient får hjälp med ett problem när han eller hon besöker läkaren. Sedan är den ersatta tiden slut, och patienten får beställa en ny tid, vilket innebär en ny ersättning för vårdgivaren. Det kan ju knappast vara effektivt, vare sig för landstinget som beställer vården, för läkarna som utför den eller för patienten som får vård.

Nu menar i alla fall kristdemokraterna i landstinget att oron är överdriven. De flesta kommer att få ungefär samma pengar som idag, om de tar emot samma antal patienter. Riktigt likadant låter det inte på de moderater som jag hört försöka förklara det nya systemet. Jag hoppas verkligen att landstinget gör en snabb uppföljning av effekterna av det nya ersättningssystemet. Självklart ska ingen ha betalt för patienter den inte tar emot. Men det får inte heller vara så att enskilda läkare och vårdcentraler straffas ut för att de har ett större antal vårdtagare som behöver extra mycket tid vid sina besök. Vare sig det beror på språkförbistring, behov av att få saker förklarade för sig eller på att patienten har flera vårdbehov samtidigt.

Om ersättningssystemet slår så fel som kritikerna menar, motverkar det direkt de ansträngningar som Stockholms stad gör för att bryta segregationen och få människor i arbete.

Intet nytt under solen hos folkpartiklarna

Folkpartiet har kongress. Jag har inte kommenterat saken på bloggen. Har inte känt att det finns anledning. För i sak händer ju ingenting. Vi går från en fp-ledare med pekfingret på utspelsknappen till en annan. Det är folk ur samma ledning som tidigare som fortsätter att leda folkpartisterna.

I media rapporteras om hård kritik mot partiledningen. Det är för toppstyrt, menar bland annat verksamhetsrevisorerna. Man riktigt känner genom teverutan hur Leijonborgs kritiker har tagit tillfället i akt att lufta kritiken offentligt, nu när det inte kostar något att göra det.

Jag vet inte. Men det känns på något vis... ovärdigt.

Kanske är det så att en ny ledare kan ena partiet bara genom att vara ny. Förhoppningarna verkar finnas om att det ska gå. Men är splittring och internkritik egentligen ett utslag av vem som sitter i den absoluta toppen? Är det inte mer ett utslag av partikultur?

Man upphör aldrig att förvånas över kommunister

Gudmundson gör mig uppmärksammad på vänsterdebatten om kommunismens historia. Åsa Linderborg är i Flamman oerhört kritisk mot att Forum för levande historia nu också ska titta på och informera om kommunismens brott. Hon säger något ganska häpnadsväckande:

Det handlar om att slå mot hela arbetarrörelsen, mot folkhemmet och solidariteten.

På vilket sätt menar Linderborg att kommunismens brott mot mänskligheten går att direkt koppla samman med folkhemsbygget? Eller än viktigare, med solidaritet?

Kritiken handlar om att vissa tror att en informationsinsats om kommunismens brott skulle förringa Sovjetunionens insatser mot Hitler. Vilket är en svindlande kritik. Nästan så att man inte tror att den är sann. Men den är i alla fall inte särskilt genomtänkt.
På vilket sätt kan ett historiskt rätt ursäkta ett historiskt (och gigantiskt) fel? Varför skulle man avstå från att berätta om Stalins eller Maos terror och om det helt förbluffande autofolkmordet i Kambodja, på grundval av att man kan hitta något som inte var fullt så negativt som att ta livet av miljoner människor i kommunisternas balansräkning?

Menar kanske Linderborg att det var kommunismen och inte de sovjetiska medborgarna som var med och vann kriget mot Hitler? Är det på något sätt kommunismens ideologiska seger över nazismen? Det är ju befängt, ungefär lika befängt som det är att tro att Linderborg kommer att hylla kapitalismen för att USA och Storbrittanien vann kriget mot Hitler på västfronten.

Svenska terrorister i Colombia

Finns det månne svenska extremister och terrorister?

Annars brukar det ju anses vara ett beteende som har med andra kulturella mönster än de svenska att göra.

Nu verkar ju uppgiften om svenskar i colombianska Farc-gerillan vara svåra att kontrollera, så vi kanske kan glömma allt och låtsas som att ingenting har hänt...

Kravlistan uteblev

Så var mötet mellan statsministern och ett 20-tal ambassadörer från muslimska länder över. Alla verkade nöjda, rapporterar media.
Det är naturligtvis utmärkt att statsministern tar initiativ till en dialog, istället för att göra som danskarna och blunda för problemet. Reinfeldts möte i dag upprör uppenbarligen vissa, att döma av kommentarerna till mitt senaste inlägg om Vilks Muhammedhundar. Det är rätt intressant att se att fler än irriterade muslimer kan uttrycka sig överilat om något som de inte gillar.

Det verkar som att ambassadörerna kanske har tagit intryck av debatten som föregick mötet. Några kravlistor verkar inte ha överlämnats. Däremot så förundras man förstås över kulturkompetensen hos vissa, som inte drar sig för att framföra budskapet att kränkningar av profeten kan leda till våldshandlingar. Det är väl ett säkert sätt att få människor emot sig. Vem gillar direkta eller indirekta hot?

Men debatten verkar inte vara över. Enligt en rapport eskalerar kritiken i exempelvis Egypten. Man hade kanske önskat att en debatt om religionens roll hade haft sitt ursprung i något lite mer intelligent och meningsfullt än en tecknad rondellhund.

Vilken strategi ska s välja?

Socialdemokraterna ökar åter i en opinionsmätning. Liksom kristdemokraterna, om än från mer blygsamma nivåer... :-)

Det måste naturligtvis vara bekvämt för socialdemokraterna att ha kraftigt försprång i opinionen. Situationen ger dock säkerligen en del huvudbry hos partiets strateger. Just nu surfar socialdemokraterna på en allmän missnöjesvåg. Några stora politiska förslag har dock inte setts till från socialdemokratiskt håll. Så vilka frågor är det socialdemokraterna ska vinna valet på nästa gång? Det är vanskligt att bara vara emot en massa saker. Återställare är kanske enkla i teorin, men när vanans makt hunnit ifatt också kritiska väljares tanke, är det inte så säkert att återställarna är välkomna. Orsaken är enkel. Socialdemokraterna är emot en massa saker som väljarna i sak tycker är bra. Om socialdemokraterna aktivt börjar motarbeta dem och lova återställare vid en valvinst, är det inte säkert att väljarna stannar kvar.

Lika vanskligt som det är att vara emot sånt som väljarna potentiellt är för, är det att inte ha några alternativ. Skulle socialdemokraterna vinna ett val enbart med missnöje i ryggen, vänds missnöjet snart emot dem och valet förloras igen 2014.

Det är inte lätt att vara strateg när man ska gå från att inte säga något, till att vara konkret...

Inte särskilt lyckade förslag mot islamofobi

Lars Vilks Muhammedhund fortsätter sin framfart i den offentliga debatten. Kanske kan den nyanseras lite efter att statsministern vänt andra kinden till och öppnar för ett samtal med ambassadörer från muslimska länder. Jättebra och en konkret signal om vad yttrandefrihet och demokrati handlar om. I bästa fall kan ju förståelsen öka, i alla fall mellan svenska regeringen och representanter för andra regeringar. Särskilt mycket längre ner i folkdjupen sipprar väl knappast diskussionen. Men hoppas kan man ju alltid.

De ambassadörer som i morgon ska träffa statsministern har konkreta förslag med sig. Att det inrättas ett utskott mot islamofobi. Det märkligaste förslag man sett på mycket länge. Nog för att det kan behövas ett utskott för framtidsfrågor och en värderingsdiskussion, men knappast om ett enskilt problem. Kanske är det att överskatta sig själv lite, när man föreslår något sådant.
Jag kan tänka mig att det finns åtskilliga homosexuella som tycker att det i Sverige behövs en bredare diskussion om respekt och tolerans. Liksom åtskilliga pingstvänner, som tycker att det är en god idé att tala om likvärdighet och likabehandling. Och så vidare. Problemen med brist på respekt och tolerans är inte unikt isolerade till en grupp.

Ambassadörernas förslag om en förändring av svensk lag är också lite märklig. Eller kanske man ska säga okänslig inför mötet med det svenska samhället. Om man lyssnar till vad de säger så är det samma typ av gummiparagrafer som många av ambassadörernas länder har i sina lagstiftningar för att hålla oliktänkande på mattan.

Jag är ytterst kritisk till Lars Vilks teckningar. Men det är inte ett konstitutionellt problem. Det är en fråga om personlig karaktär... Jag har fortfarande inte förstått på vilket sätt hans teckningar utgör någon typ av religionskritik, även om detta nu används i försvaret av honom. Inte heller denna intervju kastar något ljus över den frågan...

Inga värdeomdömen om Qassamraketer

Mona Sahlin hamnade i ett raketanfall under sitt besök i Israel. Inte israeliska raketer, utan raketer från palestinska områden in i Israel.

Trots att denna notis inte innehåller några värdeomdömen från Sahlin med sällskap, likt de hon fällt efter sina besök på palestinska områden, så var det säkert en lärorik upplevelse. Frågan är vilken inställning hon har till raketerna. Är de, till skillnad från Israels politik på ockuperat område, legitimt våld?

Förorten blir allt mer attraktiv

Det är nu fler som vill ha en lägenhet i Stockholms närförorter än innanför tullarna. Det är ju en jättebra utveckling. Kanske börjar människor så smått förstå att det inte går att alla bor i innerstan, även om det förstås är trevligt.

Vi som bor i närförort och som bott i ytterstan vet att dessa områden har fantastiska kvalitéer som blir allt viktigare ju längre man kommer från ungdomens uteliv. Att ha relativ närhet till ett naturområde eller till ett köpcenter som man snabbt kan ta sig till för att fixa basplaggen till barnen är inte fy skam.

Majoriteten i Stockholm satsar nu stort på att göra områden utanför tullarna än mer attraktiva. Det kommer förhoppningsvis att stärka trenden. En önskan är förstås att SL och staten fyller på så att det går snabbare och enklare att ta sig från en del av staden till en annan. Ibland undrar man om det verkligen är rimligt att det tar lika lång tid att ta sig från en ytterförort till innerstan som det tar för någon att ta tåg till Eskilstuna eller Västerås...

Nervositet inför det egna kulturarvet

Okej, alla vuxna därute, det är den här typen av signaler som lätt blir lite fel. Att förbjuda en klass att ha på sig blågula landslagströjor på klassfotot för att det kan uppfattas som rasism, känns lite moralpaniskt.

För om man tänker efter, är det inte rimligt att även den som inte är född i Sverige, alternativt har föräldrar som inte är födda i just Sverige, kan känna stolthet för sitt landslag? Vuxenvärldens signal blir ju lätt att den som har sitt ursprung utanför Sverige inte kan antas gilla svenska landslaget.

Nu blir väl diskussionen i och för sig en annan. Och det med rätta. Om helt vanliga ungar på en skola inte får ha blågula kläder på sig, ja då har de verkliga rasisterna liksom tagit över. Gjort det svenska till sitt.

Fast man kanske kan förstå rektorna agerande. Det finns ju en årlig diskussion om huruvida man får ha skolavslutningar i kyrkolokaler. Ibland blir det debatt om skolor ska uppmärksamma nationaldagen. När vuxenvärlden blir nervös inför det egna kulturarvet och svenska symboler blir det lätt fel.

Är det inte en utmärkt integrationseffekt att människor samlas kring traditioner, landslag, färger och form för att markera gemenskap?

Anders Borg kanske vill byta jobb?

Ibland är politiken dramatisk. Försvarsministern avgår i protest mot kommande besparingar inom försvaret. Det hedrar förstås Mikael Odenberg att han inte stannar på sin post när han är djupt missnöjd med den politik som han förväntas administrera. Frågan är förstås: Var ska moderaterna hitta en ny försvarsminister som är förtjust i besparingar? Anders Borg kanske är intresserad?

I sak tycker jag dock att regeringen gör vad den ska. Hur är det möjligt att försvaret har en allt mindre kostym, som ändå kostar lika mycket eller mer än den gjorde förut? En ekvation som kanske den nu kritiske Sahlin kan förklara för väljarna?

Myndighetschefen var förstås inte sen med att uttala sin förståelse för Odenbergs beslut. Betyder det att nästa person att lämna sin post är självaste ÖB? Annars kanske man ska vara lite försiktig med vem man ger sitt moraliska stöd...

Sahlin byter spår i Mellanöstern

Mona Sahlin är på resa i Israel och Palestina. Hon är chockad och känner sorg. Legitima känslor. Samtidigt blir man ju lite orolig i sak. Man kan anta att Sahlin inte bara möter Fatah, utan också det israeliska systerpartiet. Ändå fokuseras Sahlings besök på hennes intryck av läget på ockuperade områden, utan några synbara reflektioner om huruvida de israeliska partibröderna har fog för sin förda ockupationspolitik.

Det är ju viktigt att infekterade konflikter lyfts från flera håll. Är det bara ett problem att människor på Västbanken har problem att ta sig till ett jobb, eller är det också ett problem att det finns de som inte drar sig för att spränga civila i luften för att de sitter på en buss vid fel tillfälle på fel plats?

Israel har absolut ett stort moraliskt ansvar att bete sig i enlighet med konventioner och allmän hyfs. De är en ockupationsmakt och de är den överlägset starkaste parten. Men också de som säger sig vilja bilda en stat har ett ansvar att visa att man är mogen ansvaret. Det kan man väl knappast säga om vare sig Fatah eller Hamas.

Sahlins resa måste ha som syfte att offentligt byta spår i Mellanösternpolitiken. Göran Persson gjorde ju sitt bästa för att närma sig Israel politiskt. Inget av Sahlins resa hittills tyder på aen vilja att ha goda relationer åt alla håll. Snarare en tillbakagång till klassisk socialdemokratisk Mellanösternpolitik, där allt är Israels fel och palestinierna reduceras till offer.
Offer finns på båda sidor, och båda sidor har ett politiskt ansvar att finna lösningar.

När människor väljer fel

Och kritikerna till vårdnadsbidraget vädrar morgonluft. Eller kanske oväder...

Motståndet består i en enda sak. Politikerna mister en möjlighet att påverka människors privatliv och personliga val. Det är väl utmärkt! Men det tycker inte alla. Nej, människor (särskilt kvinnor) som vill gå ned i arbetstid eller vara hemma helt med sina barn är dåliga människor som gör dåliga val. Med vårdnadsbidraget uppmuntras de dåliga valen. Det är kärnan i kritiken.

Tillsammans med socialdemokratins och vänsterns mardröm att alla barn inte ska börja på dagis när de är ett år och få en pedagogisk uppfostran, fri från sina föräldrars amatörmässig umgänge med sina barn. Socialdemokraterna i utbildningsutskottet varnar nu för att förskolorna kommer att få mindre pengar. Ett sätt att komma runt det är ju att göra som i Stockholm, nämligen ha förskolepeng. Då mister ju politikerna möjligheten att trixa med budgeten för att spara på förskoleverksamheten.
Men nej, det är inte heller en bra idé kan man förstå, eftersom förskolechefer och förskolepersonal får för mycket att säga till om. För att inte tala om föräldrarna, som får möjlighet att själva välja förskola...

Vi andra, som gillar när människor tar ansvar för sina liv och gör aktiva val, välkomnar vårdnadsbidraget och hoppas på att det fåniga taket och andra begränsande regler tas bort innan den här mandatperioden är över.

Läsk transporteras ju också...

Det här med vatten på flaska har ju poppat upp som en ny miljöfråga. Det är dyrt och vattnet måste transporteras långa sträckor, ibland över nationsgränser. Kanske är det miljöaspekterna som fått hemkolsyremaskinerna att göra ett återtåg i de svenska hemmen. Jo, jag har faktiskt en själv hemma...

Det jag funderar på är varför just vatten på flaska utpekas som miljöbov. Rent generellt borde det väl också riktas lite kritik mot annan form av dryck på flaska, som är ämnade att släcka törsten. Typ läsk. Och nu ser jag att Susanna Popova tänkt samma tanke.

Och nej, det har jag ännu inte slutat med att dricka. Och det har antagligen inte särskilt många andra heller gjort, i alla fall inte som en insats för miljön... Så jag ställer mig lite frågande inför det beskrivna grundproblemet. Att vatten på flaska är en så stor miljöbov i jämförelse med annat.

Det är sällan jag känner mig så kluven som inför ett problem som detta... :-)

Jag får väl göra dagens miljögärning och i alla fall uppmana folk att pröva hemmabubblat vatten. Det är faktiskt gott. Jättegott...

Ponera att någon ställer sig upp och menar att folk ska börja ersätta sin Coca Cola på flaska från affären med cola gjord på extrakt och en bubbelmaskin i köket. Snacka om att debatten skulle bli förlöjligad. Om inte annat utifrån perspektivet tycke och smak...

Kan en 50-åring representera unga?

Jan Björklund försöker nu bredda sin politiska profil inför partiledarvalet och väljer att tala om äldre. Jättebra. Attityden mot äldre är i Sverige ofta förskräcklig och osynliggörande.
Ställer mig dock frågande till detta med förbud mot åldersdiskriminering, ett förslag som även kristdemokraterna ställde sig bakom vid årets riksting, om jag inte minns fel.

1) Hur omfattande ska förbudet vara? Gäller det också unga personer? I så fall kanske lagen inte får riktigt den effekt som Björklund hade tänkt.

2) Är det verkligen rimligt att en pensionärsorganisation "tvingas" anställa en 30-åring på sitt kansli, för att man inte får diskriminera på grund av ålder? Eller att en ungdomsorganisation som vill företrädas av unga får anställa en 50-åring på formella meriter?

Ett förbud kan kanske behövas. Men det kräver ett antal undantag från huvudregeln. Då krävs det en viss konsensus kring att lagen blir normerande men kanske inte ger fullt skydd i praktiken.

Ett år försent för vårdnadsbidraget

DN har hittat information från regeringskansliet om att det kommer ett vårdnadsbidrag vid halvårsskiftet nästa år. Tidigare än väntat, konstaterar tidningen. Vaddå tidigare än väntat? Det är på tok för sent för en så enkel reform. Gratis för staten och genomförbar med ett pennstreck. Stockholmarna får nu vänta ett år i onödan på grund av folkpartiets märkliga motstånd mot föräldrarnas fria val. Stockholms stad hade nämligen med i sin budget redan i år att vårdnadsbidraget skulle införas vid det halvårsskifte som just nu passerats.

Nåja. Jag får väl trots det vara glad för att partikamraterna i regeringskansliet lyckats baxa allianspartierna så här långt. En eloge för det och en sur min i liberal riktning.

Sen kan man väl konstatera att om en kommun så vill, så skulle den nog kunna införa vårdnadsbidraget redan vid årsskiftet, även om lagstiftningen inte är på plats. Eftersom lagen kommer och man vet vad som blir tillåtet, så torde det inte vara några problem... Men än för nervösa liberaler då...

Besvikelse i klacken

Kom just hem från derbyt mellan AIK och Hammarby. Stod med kompisar på i Hammarbys klack. Dock är jag förkyld och enormt hes, varför jag inte sjöng med utan mest klappade och viftade med halsduken. Illa valt beteende, fick jag klart för mig av killarna framför. "Varför köper du klackbiljett om du inte sjunger?" blev den något aggressiva frågan.
Kanske för att man inte köper två biljetter bara för att gardera sig för att man inte ska kunna sjunga på matchdagen kanske. Det var inget argument som höll. Å andra sidan sloknade också killarna framför i takt med att Hammarby gick mot det snöpliga slutet och förlusten. En besvikelse också för fansen som inte kunde sjunga med, kan jag meddela.
Fast jag funderar på om jag inte är lite för gammal och städad för att stå i klacken. Å andra sidan kan man ju inte gå på fotboll med kompisarna och ställa sig på olika läktarsektioner. Det verkar korkat.
På vägen till matchen tyckte jag att det var extremt mycket poliser och blåljus vid Gullmarsplan, långt från Råsunda. Men det fick sin förklaring nu när jag läser webbtidningarna...

Centern Timbros största framgång

Centerns liberala vägval går visst inte helt obemärkt förbi i centerrörelsen. Det är ju välgörande.
Har skrivit ett tidigare inlägg om detta här.
Jag kan inte heller låta bli att tänka att centerpartiet måste vara Timbros största framgång hittills. Under ett antal år har Timbro bearbetat unga politiker ur de fyra borgerliga partierna. Jag antar att det är härifrån en del av Stureplanscentern har fått sin ideologiska skolning och inspiration. Inget dåligt med det. Förutom att det blir en trist ideologisk likriktning i den ickesocialistiska partifamiljen. Frågan är om man kan bli ett 16-procentsparti med en nyliberal grundton, samtidigt som många gräsrötter har lite svårt för det liberala? Men med världens största partikassa i ryggen finns det ju goda förutsättningar att göra budskapet begripligt och aptitligt för väljarna...

Coolt förslag om Stadsgården

Det här är ju ett så himla bra förslag om hur man skulle kunna använda Stadsgården i Stockholm. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att det borde gå att bygga bostäder nedanför bergväggen, precis som man gjorde för länge sedan på andra sidan Slussen. Kul att det är fler som tänker på samma sak och dessutom har kompetens och resurser att bli konkreta.
De föreslår att Stockholms nya operahus skulle kunna läggas utmed och i vattnet. Känns kanske lite copycat, men å andra sidan ligger ju inte bara Sydneys operahus i vattnet, utan också Göteborgs och Köpenhamns nya opera ligger ju vid vattnet.
Varför detta förslag inte skulle gå att kombinera med förslaget till nya Slussen framgår inte riktigt. Däremot så kan man väl också ha en första invändning mot att skissen ser lite väl privat ut. Kajlinjen i ett sådant här projekt måste ju få vara ett promenadstråk, där folk kan gå från Slussen till operahuset utmed vattnet och slå sig ned vid en uteservering för att ta sig en kaffe eller äta en bit mat. Snacka om ett ansiktslyft för den här delen av stan.
I artikeln diskutteras också en tunnebanelinje till Nacka (vilket skulle göra att man kan avskaffa bussterminalen vid Slussen) som också skulle ha en station med uppgång på Djurgården. SL:s planeringschef säger att hon tycker att en station på Djurgården skulle vara intressant, men att man måste titta på hur många som skulle använda stationen.
Ursäkta? Stockholms mest besökta turistattraktion? Som får Stockholmarna att köa varenda helg på Strandvägen i fåfäng förhoppning om att hitta en parkeringsplats på Djurgården eller vid Djurgårdsbron?
Det är ju ett brott mot allmänt sunt förnuft att det inte redan finns en tunnelbanestation på Djurgården.

Att jämföra nazism och kommunism provocerar

Forum för levande historia har fått en ny chef. En chef som är medietränad, ser det ut som. Han väljer nämligen att inleda sitt tillträde med en artikel om att Forum för levande historia nu ska forska kring och upplysa om kommunismens brott.
Det är som kanske är bekant en inte helt populär uppgift i vänsterkretsar. Att på detta sätt jämställa kommunismens brott mot mänskligheten med nazismens får det att svartna för ögonen hos dem som fortfarande gärna ser kommunismen som en i grunden god tanke. Som kanske aldrig fungerat i praktiken förvisso, men ändå...
Om det nu ska finnas en myndighet som bedriver informationsverksamhet och forskning av det här slaget, så är det naturligtvis självklart att även kommunismen ska inkluderas.
Däremot är det kanske inte lika självklart att myndigheten faktiskt ska existera. Att ha en propagerande myndighet kan lätt bli ett problem, där tilltron till staten minskar bland dem som är misstänksamma mot statlig propaganda.
Jag har lite svårt att förstå varför inte Forum för levande historia görs om till en helt självständig organisation, som i och för sig kan finansieras via statsbudgeten, som så många andra fristående organisationer som anses uppfylla någon typ av prioriterad samhällsnytta. Exempelvis min gamla arbetsplats LSU och Svenska FN-förbundet, där jag ett tag satt i förbundsstyrelsen.

Tillbaka från Köpenhamn

Kom just tillbaka från Köpenhamn. Har varit på min kompis Martins bröllop, som nu gift sig med sin Anja. Jag hade äran att få sjunga en sång på vigseln och att vara toastmaster. Det senare något som jag nu varit två gånger i sommar, första gången på Robert och Saras bröllop. Fint att det är några som har förtroende för en...
Åkte i fredags för att ha bra med tid och slippa stressa inför lördagens begivenhet.
En god tanke, men i praktiken innebar det en helnatt med brudgummen kvällen innan bröllopet, som i sig kan tänkas påverka brudens framtida förtroende för undertecknad. Både brudgummen och jag klarade oss dock relativt väl från sömnattacker och annat otrevligt på bröllopsdagen. På väg hem från festen fick jag dock se ett antal blåljusbilar av olika sorter rusa fram genom natten på väg till de kravaller som i natt rasade i Köpenhamn.

Ny plats för bloggen

Eftersom jag nu slutat som chefredaktör på Kristdemokraten, har jag flyttat min blogg från tidningens sajt hit. Tidigare blogginlägg kan läsas på www.kristdemokraten.com/ehrenberg en tid framöver.