Klubbsammanslagningar kan ju vara bra på sitt sätt...

Det låter helt osannlikt, men jag ska faktiskt skriva om fotboll, för andra gången på kort tid...

Tre göteborgsklubbar har som bekant diskuterat att slå sina påsar ihop. Det har de nu slutat med, efter massiv kritik från supportrar.

Jag kan dock inte låta bli att undra över det där med trycket från supportrarna. Det känns som att klubbarna var snabba med att komma fram till vad som var supportrarnas mening. Och att det baserades på de som gav sig ut för att demonstrera. Är inte det ett typexempel på när beslutsfattare riskerar att lyssna på en högljudd minoritet istället för att försöka lyssna in vilka funderingar som finns i den mer osäkra och tysta majoriteten?

Visst är det så att supportrar som använder mycket av sin tid till att följa och älska sina lag blir tokiga när deras älskade klubb hotar att upphöra. Å andra sidan, är det inte så att klubbsammanslagningar kan vara rätt så lyckade? Är det verkligen rimligt att en så stor stad som Göteborg har flera lag som inte klarar av att slåss i högsta divisionen, medan Stockholm stoltserar med flera stycken i Allsvenskan?

Kanske något att tänka lite mer på för göteborgarna...