torsdag 6 september 2007

Nervositet inför det egna kulturarvet

Okej, alla vuxna därute, det är den här typen av signaler som lätt blir lite fel. Att förbjuda en klass att ha på sig blågula landslagströjor på klassfotot för att det kan uppfattas som rasism, känns lite moralpaniskt.

För om man tänker efter, är det inte rimligt att även den som inte är född i Sverige, alternativt har föräldrar som inte är födda i just Sverige, kan känna stolthet för sitt landslag? Vuxenvärldens signal blir ju lätt att den som har sitt ursprung utanför Sverige inte kan antas gilla svenska landslaget.

Nu blir väl diskussionen i och för sig en annan. Och det med rätta. Om helt vanliga ungar på en skola inte får ha blågula kläder på sig, ja då har de verkliga rasisterna liksom tagit över. Gjort det svenska till sitt.

Fast man kanske kan förstå rektorna agerande. Det finns ju en årlig diskussion om huruvida man får ha skolavslutningar i kyrkolokaler. Ibland blir det debatt om skolor ska uppmärksamma nationaldagen. När vuxenvärlden blir nervös inför det egna kulturarvet och svenska symboler blir det lätt fel.

Är det inte en utmärkt integrationseffekt att människor samlas kring traditioner, landslag, färger och form för att markera gemenskap?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Martin Dahlin? Zlatan Ibrahimovic? Tydligen nynazister bägge två.

Red. sa...

Sinnesrubbat. Nu börjar man undra hur det egentligen ser ut när Sveriges landslag poserar tillsammans ( se länken http://gotland.net/sport/bilder/vm-laget-06-fotobildbyran.jpg ). Misstänkt likt ett skolfoto, misstänkt likt en rasistisk mnifestation... kan man tycka om man rökt på alltså!
Bra reflektion av Ehrenberg!

Sen blir jag besviken när han smyger in:
"Fast man kanske kan förstå rektorna agerande. Det finns ju en årlig diskussion om huruvida man får ha skolavslutningar i kyrkolokaler. "

Visst, kristendomen är också ett kulturarv liksom fotbollslandslagen och flaggan. Skillnaden är att kristendomen (och andra religioner) gör anspråk på at vara mer än midsommarstång, kräftor, sill, knätofsar, tomten, julgran, små grodorna osv. Religionen är ett ställningstagande för en livsfilosofi, ett livsåskådnngssätt. Ehrenberg måste vara medveten om att även om kristendomen är självklar för honom, så är den inte det för alla andra.

Kommer själv ihåg mina skolavslutningar på 70- och 80-talet. Vi leddes iväg till kyrkan i gåsmarsch, sen satt vi där under avslutningen och längtade till att komma ut på sommarlovet. Inte fattade jag då att jag användes av kyrkans män för at upprätthålla deras traditioner. Jag visste redan då att jag inte var religiös, men jag anade inte att det inte var självklart att jag skulle befinna mig i kyrkan på avslutningen. Jag inser i efterhand att hela fenomenet snarast kan liknas vid en lätt ideologisk hjärntvätt. No stod inte tvättmaskinen på 90 grader utan snarare 30 och jag klarade mig utan att mitt medvetande krympte alltför mycket. Mycket tack vare det sekulära samhälle vi nu ser vittra bort inte minst pga kraftfulla islamistiska framstötar.