När nollningen spårar ur

Problem med vilda nollningsfester har uppmärksammats de senaste dagarna, efter att ett antal unga personer har fått tas om hand med höga alkoholhalter i blodet. En del ropar på hårdare tag, medan andra vill förebygga.

Jag är lite allergisk mot att allt går att bota och behandla bort. Det ska inte behövas år av samtal och förberedelser för att elever som anordnar nollningarna ska förstå att man inte hetsar folk till alkoholförgiftning eller att man driver folk till förnedring. Det handlar om sunt förnuft. Problemet är att de som ordnar urspårade fester med största sannolikhet har haft för avsikt att det ska bli hårt och förnedrande.

Frågan är varför skolorna inte tar kontroll över nollningarna, genom att vara med och arrangera dem. Då finns inte utrymme för det extrema och man kanske kan undvika att en del elever känner sig tvingade att delta på fylleslag.

Att tvångsförflytta elever är kanske just i det här fallet inte bästa lösningen. Det handlar ju inte om systematisk mobbning, utan om extremt dåligt omdöme vid ett enskilt tillfälle. Det är säkert bättre att samverka istället för att motverka. Jag tror att extremerna uppstår när skolorna tror att det går att undvika nollningar genom att säga nej till att arrangera dem. Då arrangeras de spontant istället, med utrymme för de som saknar omdöme.

När jag gick på gymnasiet var jag själv med och annordnade nollningen. Det skedde i samarbete med skolledningen. Det är dock oerhört svårt att undvika att det finns enskilda elever som känner sig pressade eller kränkta, vilket kanske kan förklara att vissa skolledare är tveksamma. Men alternativet med urspårade aktiviteter verkar inte särskilt bra det heller...